Med mörkret som faller över Nordeuropa, doften av svavel ligger tjock i luften och ett brinnande inferno ska uppenbara sig. Fenrisulven sliter sig från sina bojor och Midgårdsormen ska resa sig ur världshavet, befriade ur sin fångenskap av nya generationer som vill visa solidaritet med odjur och vidunder. I expressfart mot den absoluta avgrunden, vi lever trots allt i civiliserade tider. Loke behöver bara måttligt med samtalsterapi innan han kan släppas lös bland allas döttrar. Det passar sig inte i den här världen att ifrågasätta direktiven, de grådaskiga massorna är förslavade och de få som ser den dystra realiteten kämpar inte i motvind utan mot full orkanstyrka. Det som bäst frostiga bemötandet är tillräckligt för ett flockdjur att förtvivlat fundera över sina motiv, de flesta faller också för den lätta vägen. Vad betyder plikt och ärofyllda ideal på 2000-talet, när man kan hänvisa till diskbänksrealism och dämpa det ömt plågade samvetet med billigt vin?
AUTONOM
augusti 27, 2010
Gott att Havsnymfen är tillbaka med ett alster som i sin vackra poetiska anda, dock bär ett allvarligt innehåll. Ja, vi lever i slutstriden, sluten på det som var är definitiv, frågan är hur fortsättningen blir, om vi kommer att mötas på Idavallen när en ny sol går upp och en ny nordisk världen kan byggas på på ruinerna av moderniteten enligt evigvarande aktetypiska principer i nya former. Balders tid.
Tack.
/A.
Nordbo
augusti 27, 2010
Billigt vin, lyckopiller och andra droger. Bra skrivet. Och jag gillar bilden.